En nyhet presenterade precis på SVT:s text-tv. Och jag förstår ingenting.

För första gången i Sverige har läkare lyckats undvika en hjärttransplantation och istället lagat patientens hjärta under lokalbedövning.

Metoden som läkarna använder heter kateterablation och innebär att man leder in en slang genom ljumsken upp till hjärtat för att sen bränna av de elektriska impulserna som orsakar hjärtflimmer.

Operationen utfördes på Karolinska Universitetssjukhuset och innebär nu en ny möjlighet till hjälp för tusentals personer med hjärtåkommor.

Kateterablation har funnits i många år, på flera sjukhus i landet. Det görs i lokalbedövning (narkos också, har jag för mig). Det är en känd och vedertagen behandlingsform vid speciella arytmisjukdomar. Man bränner av nervbanor (förenklat uttryckt) så att de elektiska impulserna leds om och rätt i hjärtat. Så vad är nyheten?

Möjligtvis detta att man undvikit transplantation. Men indikation till hjärtbyte kan vara annat än retledningsstörningar i hjärtat. Så nyheten är vädligt intetsägande. Behandlingsformen är vedertagen. Att nyheten generellt skulle innebära slutet för hjärtbyte är fel. Just nu väntar jag på en kompletterande och mer djupgående förklaring. Tydligen döljer sig något i "nyheten". Jag undrar vad. Kanske Dagens medicin ger ett förtydligande i morgon? De är enda källan till riktig information vad gäller medicinska frågor.

Arbetshelgen till ända. I veckan ska jag bara jobba två dagar. En utav de dagarna är möten. Jag blir nästan avundsjuk på mig själv. Om det inte vore för att jag kommer att stressa ihjäl mig den andra arbetsdagen för att hinna med en hel veckas arbete.

I flera år har jag försökt skriva en lathund på jobbet över vad som ingår i mina arbetsuppgifter. Ett totalt omöjligt uppdrag. Jag har skrivit ihop ett ytligt dokument som fyller en hel pärm. Lika svårt är att beskriva min arbetsfördelning - vad jag gör, när jag gör det, i vilken utsträckning jag gör det, hur lång tid det tar. I dag kom jag på en fiffig (kanske) idé. Jag skriver loggbok. Små stolpar om vad jag gör varje dag och hur långt jag hinner på en dag. Framförallt får jag här fram alla udda inslag som ingår men som dyker upp väldigt sällan eller som ibland är engångsföreteelser. Jag har väldigt många "urakuta och nya" uppgifter som också tar tid (oftast speciella önskemål om specifik statistik).

Loggbok. Bra idé. Får kanske också skriva ner alla gånger datorn kraschar och som teknikerna inte kan lösa trots omformateringar. Det tar tid.

Kanske jag trots allt är en elak människa, då jag rått skrattade - från djupet av min svarta själ - när jag såg vilka som skulle medverka i tv-programmet "Engla Höglunds begravning".

Kanske syftet med genitiv-s i efternamnet syftar på familjen, men säker är jag inte.

Källa: www.tv.nu

Åh, varför har jag aldrig funderat på att bli kväkare? Jag gillar deras inställning även om jag har lite problem med gudsuppfattningen. Men de säger att de även har medlemmar som inte är kristna. Det är värdegrunden hos kväkarna jag tycker om, inte religionen.

Wikipedia om kväkare
Vännernas samfund

Det händer en och annan gång att Gazzy kräks. Hårbollar som är ganska kletiga. Hela hennes lilla kropp rycker i spasmer när hon försöker få upp det och det låter som en traktor som inte vill starta.

Jag måste ha sovit väldigt hårt i natt. Först nu sedan jag gått upp ser jag att hon kräkts. I sängen. På täcket. I höjd med där jag haft min axel. Inget hört, inget känt.

I dag är jag ledig. I dag ska jag tvätta. Sängkläder. Det var väl inte riktigt vad jag tänkt mig på min lediga dag.

I dag upptäckte jag en administrativ miss som får konsekvensen att "vi" förlorar 1,4 miljoner kronor i intäkter varje år. Ja, om jag räknat rätt, för det är huvudräkning nu och en grov uppskattning av vad jag sett. 1 400 000 kronor. Kunde inte jag lönemässigt, som en uppskattning för att jag slagit larm om detta, få fem procent av den summan extra varje månad? Det är väl inte för mycket begärt? Det är väl ingenting i jämförelse med vad som försvinner i dag?

Tredje gången gilt? Först började jag skriva men fick för mig att avbryta då jag plötsligt kom tänka på disken. Andra gången fick jag för mig att städa kattlådan. Nu... vänta... ska bara lyfta upp Gazzy på skrivbordet. Öh, var är hon? Gick hon? Jaja, då kan jag ju skriva nåt utan att hon steppa runt på tangentbordet.

Ah, det är därför jag gör ständiga avbrott från bloggandet. Jag har fortfarande inget omvälvande att skriva om. Samma vanliga lunk. Arbete, vila. Stimulansen ligger i jobbet. Fick nya arbetsuppgifter i dag. Igen. Två nya uppgifter, fortfarande har inget dragits bort, så det stämmer det där med att jag har typ 300 % arbete som måste göras. Sånt som är högprioritet.

Åh, är det därför Gazzy försvann? Hon behövde gå på den nyrengjorda lådan. Också en kisse har behov.

Har man bara fått tre timmars nattsömn, så känns dagen som mycket lång. Innan jag gick till jobbet fick jag handikappsanpassa här hemma. Sätta stol under fönsterbrädan. Sätta stol vid köksbordet. Allt för att Gazzy utan problem skulle kunna röra sig fritt när jag var på arbetet och inte på begäran kunde lyfta upp henne till de högre höjderna.

Ja, arbetet. Lönesamtal. Gick oväntat bra. Vad det innebär vet jag väl inte riktigt på några veckor.

Hemma. En piggare Gazzy. Plötsligt kan hon springa. Fortfarande är det svårt för henne att ta hopp från sittande ställning, men hon har kommit på att hon kan tjurrusa genom lägenheten, ta sats och på det sättet komma upp. Bakkroppen ser lite konstig ut i själva hoppet. Jag blir mer och mer övertygad om att hon fick en stukning när hon föll ner från fösterbrädan i helgen.

Usch, jag vet inte vad jag ska skriva om. Dagarna är sig ganska lika och konstanta.

Förre kd-ledaren Alf Svensson kräver sänkt skatt för pensionärerna.

Ja, vad är det nu man säger...? "När fan blir gammal"?

Jordbruksverkets lag om djurhållning av hund och katt började gälla den 1 maj. Om jag skulle ta och se vad som gäller mig och Gazzy...

Tillsyn ska ske minst två gånger om dagen. Unga, sjuka eller skadade hundar och katter ska ses till oftare.
Vi umgås all min tid som inte är arbetstid. Det är väl snarare hon som ser till mig, och det mer än två gånger per dag.

Social kontakt bör ske genom sällskap av artfrände eller människa.
Kontakt med människor bör ske några timmar varje dag genom aktivering, rastning eller annan sysselsättning.
Gos och bus, minst fem timmar per dag. Utöver det sover hon på mig eller så tätt inpå mig att jag inte kan röra mig.

Hundar och katter ska dagligen ges foder. Fodret ska garantera tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel och ges i sådan mängd så att de inte blir för magra eller för feta.
Hon äter när hon är hungrig. Men hon får bara äta specialkosten som lindrig mot hennes sjuka njurar. Hennes vikt på 3 kg är normal.

Hundar och katter ska hållas tillfredställande rena och pälsen ska skötas.
Man får inte tvätta en katt, och jag får inte borsta henne. Men jag använder fingrarna för att dra bort lös päls och ser till att inga tovor bildas. All annan vård kräver nedsövning.

Inomhusutrymmen för hundar och katter ska vara försedda med fönster för att släppa in dagsljus.
Jo, jag har fönster. Gazzy ligger i sovrumsfönstret större delen av dagen och tittar på passerande spårvagnar.

Inomhusutrymmen för hundar och katter ska vara försedda med belysning.
Belysningsarmaturen ska vara placerad och belysningsstyrkan reglerad och riktad så att de djur som vistas i utrymmet inte utsätts för obehag.
Jag har belysning hemma. Just nu ligger Gazzy under skrivbordslampan halogen. Väldigt ljust, väldigt varmt, ger mig obehag. Men Gazzy gillar det. Ibland så mycket att hon sätter ansiktet mot lampan.

Inomhusutrymmen och kojor ska vara anpassad till antalet djur som hålls i detta utrymme och samtliga djur ska samtidigt ha tillgång till en liggplats.
Jag och Gazzy i en tvåa. Trångt, men det går. Liggplatsen är i sängen och det är trångt. Min 105 cm säng ska snart bytas mot 160-180 så vi verkligen får plats att sträcka ut oss.

Liggplatserna i inomhusutrymmen och kojor ska vara torra och rena och ha mjukt underlag. Liggplatserna ska vara så stora att djuren kan ligga ner i naturlig ställning.
Det är jag som ligger i onaturlig ställning. Torrt, rent och mjukt. Tja, okej. Jag ska komma ihåg att byta i sängen om jag kissar på mig så Gazzy inte blir gul i pälsen.

Katter som hålls inomhus ska ha fri tillgång till dricksvatten.
Det har hon.

Katter får inte hållas bundna.
Ingen risk, kommer man nära henne med någon form av redskap klöser hon ögonen ur en.

Tja, jag förstår inte lagen riktigt. Åtminstone är den betydelselös för mig och Gazzy då vi redan uppfyllde den sedan tidigare.

Gazzy verkar må något bättre, även om jag tycker det går väldigt långsamt. I kväll är hon väldigt kontaktsökande och beklagar sig en del. Inte kul att nu behöva lämna henne hemma i tre dagar. Min långhelg är över och nu börjar mina normala arbetsveckor igen med tillhörande helgarbete.

Den största förbättringen med Gazzy är att hon åter kan hoppa upp på köksbord och på fönsterbräda. Kanske inget man ska visa uppskattning över, men just detta att hon åter kan hoppa ser jag som något positivt. Men springa kan hon inte, leka vill hon inte. Än. Kanske jag borde uppskatta det där med att hon inte vill leka, för hon brukar väcka mig om nätterna med att kasta sina leksaker i huvudet på mig.

Tre långhelger på raken är över. Helger jag haft stora planer för. Men det blev det gamla vanliga - mycket sömn och ständigt tvättande, maskin efter maskin. Det enda spännande är att vardagen åter börjar. Vardagen med arbete är roligare än min ledighet. Suck... och stön.

I natt försökte Gazzy hoppa upp på fönsterbrädan, men föll i golvet. Efter det haltar hon med vänster bakben. Särskilt i förmiddags hade hon det lite jobbigt, men i kväll ser det lite bättre ut. Jag förmodar att det är en stukning eftersom jag sett en förbättring. Men jag oroar mig ändå. Hon är gammal och har genomgått så mycket i form av skador och operationer. Jag avvaktar utvecklingen. Vill ju att hon mår bra.

Helt säker är jag inte, men jag tror att det är lördag. Det börjar väl ta ut sin rätt att jobba schema.

I går fick jag en tjockt kuvert från arbetsgivaren om någon studie som jag anonymt ska delta i. Syftet är arbetsmiljö, stress och hälsa, eller nåt. Tydligen var detta en uppföljningsstudie, så jag verkar har deltagit tidigare även om jag för mitt liv inte kan dra mig det till minnes. Vad det egentligen ska leda till, vet jag inte heller. Jag förstår att man forskar i detta som kan uppfattas som ett problem, men sedan då?

Jag har blivit mer och mer ifrågasättande. Till exempel detta med att ha lönekriterier. På jobbet har vi en sammanställning om vad som ska beaktas vid lönesättning, i form av just lönekriterier. Men där finns ingen koppling mellan kriterierna och att det skulle generera en viss löneökning. Vad är då syftet med lönekriterier? Samma sak som med forskningsstudien. Väldigt mycket A men var är B? Målet är osynligt.

Lika obegripligt är att SVT ska visa en privat begravning över en mördad flicka som ingen känner eller har band till. Snaskig public service. Mina licenspengar. Jag känner förakt.

Min kalender är så fulltecknad att jag behöver en ny. Det är inte lätt att finna en dagkalender för 2008. Jag har verkligen letat. Så jag fick beställa en över nätet direkt från en almanacksfirma. Inte billigt. Bara portot går på över 60 kronor. Men jag har inget val. Jag klarar mig inte utan en kalender. Märkligt att inte bokhandeln på stan, eller ens på nätet, har kvar av årets upplaga. Egentligen skulle jag behöva 2009 också, men den är inte utgiven än. Fram till dess får jag skriva lappar som jag senare får föra in i kalendrarna.

Någon använder mitt mejlkonto jontas.com som avsändare till att skicka ut spam för erektionsproblem. Min inkorg fylls av bouncade mejl som inte gått fram. Kanske det är dags att byta mejl, men jag vet inte riktigt hur jag ska genomföra det. Min mejladress är alltför spridd (nu i dubbel bemärkelse) för att jag ska kunna gå ut med en ny officiell adress.

Strax ska jag gå till affären. Det är med fasa jag numera tittar på varornas prislappar. Mjölet har gått upp 100 %, brödet 30 %, frallor 20 %. Allt det där som finns precis när jag kommer in på Ica. Nästa anhalt i affären är ostdisken. Ökat från allt mellan 10 och 100 %. Därefter blundar jag och går snabbt till kassorna. Sist jag var på Ica gick det på 700 kronor och då köpte jag ändå inget speciellt. Veckan innan köpte jag ungefär det samma och det gick på 250 kronor. Undrar hur mycket det kostar i dag. Frågan är om jag vågar köpa något alls mer än det lilla bröd och liter mjölk jag behöver. Bara det går på femtilappen. Hade jag behövt ost också hade jag genast passerat hundralappen.

Plötsligt är det billigare att äta restauranglunch på jobbet än att själv inhandla till storkok. Tyvärr ruineras jag den här helgen eftersom jag åter har en lång fyradagarshelg.

Facit: 356 kr.

Senaste nätterna har till stora delar varit sömnlösa. Det tog ett tag innan jag förstod varför. Något gjorde ont. Något gör jätteont. Fjädrarna börjar ge sig och kör upp i rygg/axlar på mig. Är det då dags att köpa ny säng? Jo, förmodligen. Och den här gången blir det en dubbelsäng. Vissa ifrågasätter det, men även singlar tycker om att slampa lyxa till det. Dessutom tycker jag att det är en självklarhet att vuxna singlar har dubbelsäng. Vuxna överhuvudtaget. Men kanske framför allt jag. Jag vill inte ha något i min bostad som påminner om tonårens pojkrum. Som singelbädd. Hm. Oavsett får jag nog kasta ut datorn från sovrummet. Skrivbordet kommer inte att få plats.

I dag skulle min far fyllt 69 år om han fortfarande varit i livet. Det har gått mer än två år nu. Om han inte var särskilt närvarande i min barndom, får jag väl säga att jag sedan inte var tillgänglig när han sökte min kontakt som vuxen. Men kanske vi har närmat oss varandra nu. Jag vill tro det. Åtminstone sörjer jag för hans skull. Kan tänka mig in i och känna det han måste ha saknat under sin uppväxt och alla besvikelser som sedan kom samt de sjukdomar som sedan tog hans liv. Livet är väl inte rättvist och man skapar sina egna förutsättningar i mångt och mycket. Men ändå. Jag har börjat få förståelse för hans liv och öde. Det är väl min tilltagande empati som gjort att jag kan förstå och närma mig. Kanske tråkigt att det kommit först nu, när han inte längre finns att tillgå.

Eftersom det var en vanlig schemalagd torsdag, så har jag suttit på jobbet. Min lösning på eländet med röda fanbärare, var att förlägga min arbetstid något senare. Så det var inga problem att ta sig hem, för 17.30 skulle gatukontoret ta bort alla avspärrningar. En positiv sak med detta var också att jag slapp se eländet Johansson och Sahlin. Men jag såg ändå många på stan som tydligen gått i tågen. När man ser dem inser man att det är människor som inte vill jobba och som ändå har mer i bidrag än vad jag får ut i lön och pension. Klart att de vill ha tillbaka makten.

Hm, tror visst att jag har en morbror som blir 72 i dag. Åh. Och så är det i dag 20 år sedan mormor dog hemma hos mig och mina föräldrar.