I kväll öppnade jag ett brev som jag fick i september 2006. Mycket riktigt var det vad jag trodde. En inbjudan från min fars församling om minnesstund för honom. Jag vägrar fortfarande att acceptera kyrkans inblandning i hans bortgång.

Tio minuter senare
Efter att ha skrivit ovan gick jag för att tända fönsterbelysningen. Då exploderade glödlampan och gnistor for i luften. Självklart är jag skakad. Inte för glödlampans skull. Men några kanske minns vad som hände när jag tände lampan för drygt två år sedan? Då jag på natten fundera på om min far dött och fick tanken "med en smäll" till mig? Och glödlampan exploderade med en smäll. Min bekräftelse som sedan verifierades av ett telefonsamtal med dödsbudet. Och inte för att tala om hur lamporna blinkade oavbrutet när jag var nere i Skåne för begravning. Det verkar som om någon vill mig något. Bli ihågkommen. Eller rättare sagt bekräfta sin närvaro när jag kommer ihåg.