De senaste nätterna har Gazzy sovit så lugnt och stilla bredvid min huvudkudde. Annars har hon varje natt hoppat fram och tillbaka i sängen av lycka sedan jag kom hem från konferensen för någon vecka sedan. Det som till sist lugnade henne var att jag lade en handduk på sängen som var mörk. Hon älskar att sova på mörkt underlag.

Därför har jag nu några nätter lugnt kunnat röra mig i sängen utan att först behöva kolla var hon befinner sig. I natt sträckte jag njutningsfullt ut mitt ben och kände hur det tog emot. Jag hade trasslat in mig i täcket. Trodde jag. Jag sparkar i väg benet med kraft för att komma ur täcket och hör sprattel, sprattel, duns. En katt i golvet. En hårt sovande katt som väcktes abrupt av att göra en ofrivillig luftfärd. Det där sprattlandet var som hon försökte hänga sig kvar i sängramen för att undvika golvdunsen. Hon misslyckades.

Så någon gång i natt fick jag trösta en förvirrad kisse. Fick prata lite lugnt med henne. Hon svarade någonstans från golvhöjd, hoppade upp i sängen och började spinna. Det sista säkert bara för att hon sovit och inte sett att jag var skuld (eller min 47:a till fot) till händelsen. Men konsekvensen blev att hon inte lade sig vid mina fötter igen. Det kändes åter tryggare att ligga med arslet i ansiktet på mig.