Det är farligt att ha en fridag. Tankar kommer upp till ytan och funderingar behöver stillas. Så nu har jag mejlat till Socialstyrelsen. Självklart gäller det något arbetsrelaterat och svar kanske jag får (om jag har tur) inom ett år. Det hjälper mig inte just nu i mina grubblerier, men nu kan jag släppa tanken (lite åtminstone) och åter njuta av min ledighet. Problemet får någon annan nu ta över och jag kommer säkert att bli förvånad när svar kommer. För då har jag säkert glömt att jag en het kväll i juli kämpade med en tanke jag inte hade något svar på.

Min fascination för Våra Bästa År på TV3 förbryllar många, även mig själv. Men en utav anledningarna till att jag dagligen följt såpan nu i tio år är logiken, eller bristen på logik. Det är humor.

I dag kom äntligen möjligheten till att ta ett gruppfoto av tre karaktärer. Deras historia är lite småkul.

Karaktärerna från vänster till höger:
Alex North (psykiatriker). John Black (multinationell företagare). Roman Brady (polischef).

Vad har alla dessa tre gemensamt förutom att de på bilden står runt runt Marlena/Docs* sjukhussäng och trånar? Jo. Skådespelarna. Alla tre har under årens lopp spelat karaktären Roman Brady. Mannen längst till vänster var först ut. I serien omkom han som Roman Brady och skrevs ut ur serien. Men han var gift med Marlena och de träffades då han gav personligt skydd då Marlena förföljdes av Salem Stalker**. Den karaktären spelades då av skådespelaren längst till höger på bilden.

Som sagt skevs Roman Brady ut ur serien, men han kom tillbaks senare i form av en annan skådespelare. Mannen i mitten på bilden. Visst, han såg lite annorlunda ut och det förklarades med att han kidnappats (inte dött), genomgått operationer samt led av minnesförlust. Ytterligare en tid senare framkom det dock att mannen var en bedragare (om än hjärntvättad) och det mynnade slutligen ut i att han tog sig namnet John Black. Den "riktiga" Roman Brady återvände men äktenskapet med Marlena gick inte att rädda då hon föll för Johan Black och fick en dotter med honom. Roman flydde utomlands (jobbade som ISA-agent) och troddes vara omkommen (igen). När John och Marlena (efter många turer) skulle gifta sig dök dock en livs levande Roman Brady upp - med minnesförlust och i form av skådespelaren i mitten på fotot. Marlena lämnade altaret ogift. Dock gifte sig Marlena och John efter en tid.

Sånt här finner jag nöje i - alla referenser. Nu när Alex North dök upp i förra veckan var Marlenas första kommentar "jag känner igen dig". Så säger de alltid i serien när gamla skådisar dyker upp. Eller så säger de "jag känner inte igen dig" när skådespelare byts ut för en specifik karaktär.

Visst är detta humor? Om än invecklat.

* Marlena och Roman hölls fångna av onde Tony DiMera. Marlena är gift med John Black, Roman är gift med Kate Roberts. Dock innebar fångenskapen att Marlena blev gravid (troligt när man är 60 år). Hemkomna efter rymning vågade de inte berätta om tröstsexet i fångenskap, men hemligheter kommer ut. John slog ner Roman, Marlena blev upprörd, snubblade i trappan och fick missfall. Och lider nu av minnesförlust. Att tre Roman Brady dykt upp verkar inte hjälpa minnet. Det intressanta är att man ger oss återblickar där Alex North och Marlena hånglar, för att visa att de har en historik. Men de gamla 80-talsbilderna är från tiden då "Alex North"-skådespelaren var Roman Brady och gift med Marlena.

** Salem Stalker mördade Marlenas tvillingsyster Samantha. De spelades av två tvillingar. Ibland dyker de båda upp i en annan roll, som dubbelgångaren Hattie.

På söndag ska det bli fint väder. Temperaturfall till 16 grader och regn. Det låter underbart. Den som väntar på nåt gott...

Annars har det varit uthärdligt i dag. Fläkten på jobbet gör underverk. Hemma är det värre. Inget hjälper. Täckta fönster, tvärdrag och fläkt gör ingen skillnad. Här är ändå 28 grader. För första gången märker jag också att Gazzy blivit påverkad. Ligger utslagen. Och hon vägrar dricka. Sånt gör mig orolig, men hon äter åtminstone. Mycket. Märkligt beteende.

Nu kan jag köra nattmaraton med dvd. Lost säsong 3 och 4 är nu komplett. Vad annat ska man göra varma sommarnätter när man inte kan sova?

Har gråsparvarna fått värmeslag? Det har försökt ta sig in genom fönstret i dag. Både här hemma och på jobbet. Stackarna har väl inte tillgång till vatten. Och Gazzy orkar heller inte bry sig om fåglarna. Då är det varmt.

Trots enorma mängder dryck är jag omtumlad och halvt medvetslös av värmen. På jobbet fann jag en fläkt i en skrubb som jag genast stoppade under armen och vinglade tillbaks till mitt rum där jag installerade den. Bättre, men inte bra. Värmen gör också att jag inte kan styra fingrarna så bra, så det går långsamt nu när jag skriver. Det jag får trösta mig med är att jag snart går på semester.

Lost säsong 4 ligger på köksbordet. Säsong 3 ligger på postutlämningsstället. Lite sur blir jag av flera anledningar. De kunde kastat in säsong 3 genom brevlådan precis som med säsong 4. Typiskt att jag har en säsong hemma som jag inte kan börja se på. Den andra saken är att jag fick avi om att hämta säsong 3. Varför inte sms? Bara för att det räknas som stort brev? Men jag ska enligt avin hämta ett paket till. Där skulle sms-aviseirng kommit. De verkar göra lite som de själva vill där på postutlämningen. Nåja, jag ska hämta hem alla mina paket efter jobbet i morgon. Jag kommer inte att beställa fler leveranser i sommar då jag inte kan gå dit. Jag måste ta flärdtjänst och det gör jag i samband med hemfärderna från jobbet. Under semestern kommer jag inte att åka flärdtjänst. Även om jag får betala månadsavgiften ändå. Jaja.

Det är så underbart att höra alla som klagar på värmen. Jag är inte ensam om att tycka att värme och sol är det värsta som finns väderleksmässigt.

Just nu pågår masstillverkningen som ska ge hela svenska befolkningen vaccinering mot nya influensan (svininfluensan). Med början i höst ska vi alla erbjudas två vaccinationer (frivilligt men två injektioner krävs). I min region har man beställt 3 miljoner doser.

Är detta en falsk trygghet?

A. Nya influensan är inte särskilt dödlig eller smittsam även om dödsfall förekommit.
B. Man tror att influensan kommer att bli mer aggressiv under hösten, kanske genom mutation.
C. Hjälper vaccinationen även mot en aggressivare variant?
D. Hinner vaccinet ge antikroppar innan influensan är över oss?

Beräkningarna säger att 20-40 % av den svenska befolkningen kommer att smittas. Går det att värja sig? Egentligen?

Frågan är hur allvarligt det är, eller hur allvarligt det blir.

Som jag förstår det kommer jag ganska snart att vaccineras då jag står i första linjen av de som prioriteras. 1) Sjukvårdsanställd, samt 2) har en sjukdom som gör mig infektionskänslig då jag tar andra mediciner som drar ner mitt immunförsvar. Men jag känner mig inte trygg ändå. Orolig? Nej, men det finns en olustkänsla över det hela. Spekulationerna, farhågorna, domedagsstämningen. Det sistnämnda kommer att bli värre. Kanske inte influensan, men den allmänna paniken.

Min fjärrkontroll till dvd-spelaren:

I dag råkade jag klämma fjärrkontrollen. Då hände något oväntat:

Oj? Min fjärrkontroll har en hemlig lucka där det döljer sig ännu fler knappar?! Tänk, det visste jag inte. Tror jag haft dvd-spelaren i 3-4 år. Märkligt nog har jag aldrig saknat några knappar.

Vilken tur att jag inte känner mig dum. Det vore ju pinsamt att erkänna att man gjort bort sig. Hm. Är det meningen att man ska läsa medföljande manualer när man köper teknik?

Abstinensen blev för svår. Jag kunde inte stå emot. En hel vecka klarade jag mig. Men i dag beställde jag även säsong 3 och 4 av Lost på dvd. Är jag inte försiktig är sommarens dvd-maraton över innan min semester börjat. Vilket kanske i och för sig är positivt.

En gång i tiden (tio år sedan) kunde jag sitta dygnet runt på nätet, det fanns så mycket att upptäcka. I dag är jag inte lika övertygad om att det finns något att upptäcka. I vilket fall som helst är jag inte längre intresserad av att ta reda på det. Jag kör med turbosurfning, d.v.s. jag kollar snabbt min mejl, mina rss-flöden och kastar ut en bloggtext. That's it. Det sker några gånger per dag, men jag sitter aldrig vid datorn mer än max en kvart åt gången, om ens det. Datorn är alltid påslagen, men jag sitter nästan aldrig där.

Ändå var detta med nätet något som jag använde för att varva ner. Tidigare, före nätet, läste jag mycket. Det har jag också lagt av med. I stället, jag vet inte... sover jag som återhämtning? Utom på sommaren då jag varma nätter slår mig ner för att köra mina dvd-maraton av tv-serier. Jag behöver det. Som ett sätt bara låten tiden gå. En tid för det undermedvetna att bearbeta dagarna. Eller nåt. Jag har svårt att förklara.

I morgon är en stor dag. Jag ska shoppa kläder. Det absolut värsta jag vet. För enkelhetens skull brukar jag bara gå in i klädaffären och säga vilken storlek jag har, så får de plocka ihop varor till mig. Sedan pekar jag på de färger jag anser klä mig och betalar för mig. Prova kläderna? Ni skämtar. Det är det jag tycker så illa om. Nu är jag stamkund och får alltid 20 % rabatt på ordinarie pris. Det lönar sig att endast premiera en butik. Men så är de också svindyra med sitt ordinarie pris, det stavas kvalitet och märkeskläder.

Har jag någonsin sagt att jag är fåfäng? Det är jag inte. Jag är praktisk.

Sånt här tycker jag är trist. Saker jag borde uppdatera på min dator som inte ens är ett år gammal.

Åh, jag ser moln på himlen! Prisa Herren! Efter två dygn med migrän (ljusutlöst?) och med både inne-/utetemperatur på +27, skulle det inte vara dumt med svalka. Men enligt alla prognoser ska värmen hålla i sig i stort hela nästa vecka också. Tusan! Bara jag klarar av att jobba kommande veckor innan semester utan sjukskrivning. Det är svårt att pricka in så att semestern infaller när det är som varmast och då jag ligger utslagen med svåra smärtor.

Det är ett bekymmer. Varje sommar är en fasa då det är den enskilda faktor som ger störst upphov till handikapp. Det känns inte bättre av att jag vet att den delas med så många fler. Hur andra löst problemet vet jag inte, men förmodar att det är genom kylvästar och klimatanläggningar. Sjukvården har sagt att jag får sjukskriva mig, men jag tycker det är en dålig lösning. Varför byta ut en begränsning mot en annan?

Morgonsvalkan ute är skön men inte tillräcklig. När det inte är sommar kan jag gå obehindrat på morgonen (innan kroppstemperaturen ökat under dagens fysiska aktiviteter). Just nu är jag spaghetti i benen och jag saknar den kalla årstiden. Och varje morgon jag går ut på vinterhalvåret tänker jag "detta är lycka". Det är nog enda gången jag känner mig någorlunda normal i kroppen, tillåts fungera normalt. Det känns väldigt långt till hösten. Just nu är det en plåga och ett lidande.

Solljus ger mig migrän. Det märkliga är att också ett fotografi där motivet är soligt/bländande ger mig migrän. Eller överexponering/fotoblixt av ett fotografi. Jag fick det precis av att titta på Aftonbladets bild på Robbie Williams. Så varför får jag inte migrän av bildskärmens vita pixlar? Men av ett fotografi? Inget blir ljusare än vitt, så hur kan man bli bländad av något som inte kommer upp i helvitt?

Detta är en dag jag borde lägga på minnet. Dagen då jag fick byta arbetsplats (eg. bara ett annat rum, lugnare miljö som ger arbetsro). I nästa vecka ska jag flytta alla mina saker, men jag vet inte hur jag ska få plats. Hur som helst så känns detta väldigt bra. Hoppas bara det blir bra också.

Med ett ryck vaknade jag och flög upp ur sängen. Jag var helt övertygad om att klockan ringt, jag stängt av den och somnat om. Jag har en tendens att göra så när jag inte riktigt vaken då klockan ringer. Därför har jag två telefoner med väckarklocka som i normala fall inte brukar ligga inom räckhåll. I normala fall. Så inte nu.

Klockan visade sig vara 4.30. Klockan hade inte ringt. Den var inte avstängd. Jag hade inte försovit mig. Men då det bara var en kvart kvar av sovtiden, så gick jag upp. Och nu sitter jag och väntar på flärdtjänsten. Då det är en stund kvar ska jag passa på att mejla jobbet också innan jag glömmer det (är på jobbet om en timme men lär glömma mejla). Hoppas nu bara att chefen inte tittar på klockslaget mitt mejl är sänt. Nåja.

I går var det väl 30 grader varmt. Värmen var inte snäll mot min lekamen. Det kändes som om jag varit med i ett slagsmål, blivit överkörd av en buss och sedan kastats in i en stentumlare. Värken var hemsk. Lyckligtvis har mitt hem ännu inte värmts upp, så jag har haft en sval natt. Och smärtfri. Jäkla sommar.

Intensiva arbetsdagar. Trötta kvällar. Det är inte så mycket mer än så.

Usch, jag börjar bli långhårig. Är jag inte försiktig har jag väl snart en rosa rosett i håret som Kajsa Anka.